En, varm ljummen sommardag satt jag i
en trädgård. Det var långt ut på landet, fåglarna kvittrade och
en traktor brummade på avstånd.
Då jag hörde det. Ljudet. Först lite
tyst. Sen lite högre. Och sen riktigt högt.
Det kändes välbekant men ändå inte.
Efter att tag förstod jag. Någon hade sex i huset bredvid och hade
uppenbarligen inte stängt fönstret. Där satt jag, i en
trädgårdsmöbel och några meter bort hade grannen alltmer högljutt
sex.
Vad jag gjorde? Blev generad? Inte ett
dugg, Jag satt kvar med min
kaffekopp, ensam i en solvarm trädgård, log lite och tyckte det
kändes rätt mysigt att höra hur några förlustade sig och verkade
må bra.
Några dagar senare läste jag i
tidningen om ett par som blivit anmälda av sin grannar för högljutt
sex. Men de blev inte fällda eftersom de inte varit högljudda
alltför sent på dygnet.
Det fick mig att börja fundera kring
detta med ljud och om hur vi ser på ljud, vad som får höras och
när. Normer kring ljud helt enkelt.
Gräl i landet lagom
När vi människor grälar hemma bakom
stängda dörrar är det ok med en viss volym, så länge det inte
hörs alltför väl och inte allt för länge.
Samma gräl i trädgården eller på
gatan blir däremot suspekt. Att visa känslor offentligt, särskilt
sådana vi ser som negativa, blir ”fult” och ”okontrollerat”.
Gräl och sex har vissa likheter. Dvs –
vi förutsätter att de sker och ska ske men de ska absolut inte
synas/höras utåt.
Elefantsteg och kissande
Så har vi de andra ljuden. De vi hör
men kanske inte talar om. Jag som bor i lägenhet hör ett antal
olika ljud från grannen.
T ex vet jag inte hur många gånger
jag väcks av att grannarna över som går hårt i golvet. Med hårt,
menar jag HÅRT. Det låter som att hela deras liv är frustration
och allt ska ut när de går upp. Lite som att ”om jag ska lida ska
fan hela världen göra det också”. Jag behöver m a o ingen
väckarklocka.
För övrigt hör jag när de går på
toa också. Det låter ungefär som om jag sitter vid en sån där
porlande fontän vid någon hipp uteservering. Skillnaden är att jag
vet att det inte är en porlande fontän. I alla fall inte en sådan
man tycker är fin nog att visa upp i trädgården. (Sen förmodar
jag att grannen under också hör mitt strilande men elefantfötterna
tror jag hen slipper.)
Skavande ljud respektive ljud en får
tåla
Vilka ljud är ok?
När förväntas vi känna skam för de ljud vi åstadkommer? Och
framför allt: när anser vi ljud vara så störande att vi tycker
att vi kan säga till eller rent av anmäla grannen?
Jag tror att vissa ljud skaver mer än
andra. Ljud som har med sex att göra; knarrande sängar, ljudliga
orgasmer skaver definitivt. Och skulle dessa ljud dessutom upprepas,
kanske t o m flera gånger om dagen (notera att jag skriver dagen nu
– inte natten) tror jag ett antal personer skulle se det som
otroligt störande och värt att anmäla.
Men skulle en granne någonsin kunna
säga: Hördu, kan du vara snäll och sluta klampa i golvet? Vet du
om att det hörs när du kissar? Och då bli tagna på allvar i sina
klagomål? Knappast.
Omgivningens reaktion skulle bli: bor
du i lägenhet får du stå ut med vissa ljud. Dessa ”vissa ljud”
har dock inte med sex att göra. För när det kommer till sexljud
har folk en helt annan uppfattning.
”NÄ MEN GUD SÅ JOBBIGT! Menar du
att de har sex kl TVÅ på EFTERMIDDAGEN? Så att det HÖRS?”
Underförstått – de som har sex så
att det hörs borde skämmas. Vad får höras? När förväntas vi
känna skam? Och varför?
Konsekvenser
Nu handlar det här
lite mer än om förväntningar, skam och moral(ism). Kyrkans gamla
påbud om skamfylld sexualitet och t o m petande i hur (vilka
ställningar) och med vem (”rätt” kön, ”rätt”
relationsform) verkar leva vidare i detta. Och det får faktiskt
konsekvenser.
Sex, kanske
särskilt den som låter, gör bra saker för och med oss –
hormonellt (endorfiner, oxytocin mm), känslomässigt (närhet,
lugn), för att inte säga bättre syresättning och
blodgenomströmning i de flesta kroppsdelar. Varför ska den
begränsas? Det är ju helt OK att låta när man tränar?
Konsekvensen av
att begränsa sex blir sämre hälsa, sämre livskvalitet och sämre
relationer. (Förutom då kanske till de störda grannarna.)
Om vi hade samma
tänk runt toalettbesök skulle urinvägsinfektionerna rusa i höjden.
Att vara tvungen att hålla tillbaka vid urinering kan göra att urin
står kvar i blåsan. Det är inte en bra grej – det vet alla som
jobbat i vården och/eller råkat ut för blåskatarr.
Vad är rimligt?
Vad och vem har
rätt att sätta gränser för vår sexualitet? Är det inte dags att
fundera lite kring vilka ljud som stör och på vilka premisser? Jag
vill ha en konsekvensanalys, gärna baserat på hälsoeffekter!
Ps: Själv blir jag hellre väckt av
grannar som har en trevlig (sex)stund på morgonen, hur högljutt som
helst, än att de låter som en elefanthord som ska gå till attack
mot en flock lejon. Ds
