torsdag 21 januari 2016

Det där med kramar


Idag är det kramens dag. Och det är ju trevligt. Det har sedan 1970-talet med införandet av ”du-reformen” och synsätt som omfamnar "love, peace and understanding" vuxit fram en etablerad kramkultur i Sverige.

Redan i morgonsoffan på TV4 pratades om vad som händer fysiologiskt vid kramar. Alla dessa ”måbra” hormoner som sätter i gång. Oxytocinet flödar! Kramar dämpar din existensiella ångest! Härligt! Härligt! Härligt!

Sedan var det detta med hur lång en kram ska pågå, för att hormonerna ska flöda. För att få riktigt bra hormonpåslag ska kramarna vara minst 10 sekunder, minsann! Redan efter 2-3 sekunder börjar våra kroppssignaler säga att det handlar om intimitet. Och frågan är – vill vi det? Som hälsningsfras?

Jag tycker om kramar. Och jag kramas rätt mycket. Men det är inte alltid problemfritt, av flera skäl. Det finns människor som inte tycker om att ha den typen av kroppskontakt. Någonsin. Oavsett med vem. Eller kanske föredrar att ha den typen av kontakt med några få.

Själv känner jag att det finns människor jag inte vill vara så nära, inte ens som en 2 sekunders hälsningsfras. Och så finns det de som använder vårt hyfsat nya sätt att hälsa som en grov möjlighet att komma lite ”för” nära och då med en sexuell underton. Nu pratar jag inte om en ömsesidighet, utan om att ta någon tar för sig, för sin egen skull. Egoistiskt och utan hänsyn till den andra personen.

Den nya svenska hälsningsfrasen kan helt enkelt användas för att krama lite för länge och/eller för att låta händer glida över kroppsdelar som normalt sett inte blir berörda vid en hej-vad-kul-att-se-dig kram.

Det där med att ta chansen att hårt trycka sin kropp mot min, gärna med fokus på nederdelen av bäckenet, att låta handen glida över min rygg, min rumpa eller baksidan av mitt lår är inte trevligt. NOT OK! Alternativt krama överkroppen riktigt hårt för att sen låta blicken gå ner mot den ihoptryckta bysten. Ett agerande som alltid inkluderar ett flin och en sliskig kommentar.

Behöver jag nämna att dessa personer endast kramar personer de ser som några de vill ha sex med/sexualiserar? Har aldrig sett att dessa snubbar (ja, det handlar om män-surprise, surprise) kramat någon i personalgruppen eller vänskapskretsen av sitt eget kön (och ja, de råkar ofta vara heterosexuellt orienterade).

En varm kram är underbart! Det är med respekt. 

En kram där någon ”passar på” att tafsa, stryka, klämma, kommentera nedvärderande är långt ifrån respekt. Faktum är att jag där skulle föredra att använda en Spock-hälsning. Dvs man separerar långfinger från ringfinger och håller upp handen i en hälsning. Den har fördelen att den syns även på några meters avstånd. Kanske t om på 500 meters avstånd om jag står på en låda och delar ut kikare.

Så fundera över hur och varför du använder kramar! Är det för att du tycker om att känna genuin värme flöda mellan människor, att det är ett behagligt sätt att hälsa eller är det för att du skiter i om du fyller din medmänniska med obehag bara för att du vill ta chansen att tafsa lite?

”Liv long and prosper”.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar