Relationer – om logik, känslor och mystiska personers tråkighet del II

I mitt förra blogginlägg funderade jag över en del faktorer som verkligen inte är logiska i våra sätt att se på relationer. Som egentligen bara är fria konstruktioner utan logisk grund.

Tankar som att vi kan inte älska flera. Eller att det bara finns en enda person som är rätt för mig. Och att man alltid är otrogen om man har sex med någon annan än sin livslånga partner.

De här konstruktionerna har många stödteorier som är lika ologiska.

Låt oss säga att vi väljer att ha sex med fler än en fast partner (”otrohet” eller ”öppna relationer”). Då säger stödteroing att ”om det verkligen vore så att de älskar varandra, på riktigt, skulle de ju inte vara otrogna/attraheras av andra”.

Dvs vi fortsätter, med en dåres envishet att hävda att det bara finns EN prins eller prinsessa för oss alla. EN enda.

Med de flesta av oss haft flera kärlekar, av olika sort genom livet. Kärlekar som kanske varit fantastiska, blir snabbt förringade och förpassade till papperskorgen när nästa kärlek kommer. Därför att vi är itutade att den tidigare ju inte kan ha varit ”den rätta”.

Tänk om den var det? Den kanske var rätt, där och då. Och kanske också framåt om vi vågade se relationer på andra sätt.

Att bli absorberade

Tanken på den ENDA rätta ställer till det också på andra sätt. Det innebär t ex att så fort vi känner attraktion, måste vi erövra eller uppslukas av just den personen. Och ingen annan.

Vi går miste om ett antal upplevelser, samtal och möten. Vårt fokus på en enda medverkar till såväl underdrifter som överdrifter. Vi får förstorar upp händelser och ageranden (som ord, gester, blickar). Vi förminskar eller nonchalerar negativa eller destruktiva beteenden hos den andre/a. Allt för att pressa in personer vi ser som attraktiva i facket ”den rätta/e”. För det måste hen ju vara (!) för att vi ska kunna ha sex. Särskilt om vi är kvinnor. Jo, för "fin flicka" syndromet är i allra högsta grad närvarande även 2015. 

Det absorberande beteendet medför ofta rejäla felbedömningar och besvikelser. Istället för öppenhet för olika slags möten, stänger vi in såväl oss själva som den andra personen.

Konkurrenstänkandets konsekvenser och ologiskhet

Och så den mest ologiska av alla stödteorier – konkurrenstänkandet. Jag måste konkurrera med potentiella eller befintliga partners. Men vänta, om det bara finns en enda som är rätt, varför måste jag då konkurrera, då är det ju självklart att det är vi?  Och om det finns flera rätta (kanske samtidigt) då går jag ju inte miste om den STORA kärleken även om det finns andra partners i bilden.

Konkurrenstänkandet är otroligt vanligt. Jag ser den varje dag så fort den heteronormativa radarn går igång. Mannen som inte känner kvinnan, men med sitt krosspråk markerar revir – så att andra män inte vågar närma sig.

Kvinnan som bokstavligen talar inte tillåter andra kvinnor att närma SITT rov – förlåt – sin kanske kommande ENDA kärlek. 

Det blir en total ickerespekt av andra. De missar trevliga samtal och vänskapsrelationer i sin iver att konkurrera.

Och de personer som lever i andra relationer än traditionellt monogama (de finns), får hela tiden hantera en brist på respekt som uppkommer.

En kvinna som är beredd att bejaka sitt intresse för flera personer, blir sedd som ”lättillgänglig/lättfotad”. En man som en riktig ”player”.

Bägge behandlas respektlöst eftersom den relation de har inte ses som ”äkta” utan att de inte träffat ”rätt” - inte hittat DEN ENDE.

Märkligt nog har jag träffat väldigt många som på en minut vet, att de, just de och ingen annan, är ”DEN ENDE” och då går in med svärd, hjälm och sågklinga.

Och jag frågar mig: Varför? För OM det nu bara finns EN RÄTT person, så behövs det väl inte konkurreras? Väl?