För någon månad höll jag en
utbildningsdag om härskartekniker och konstruktiv kommunikation på
en av våra största forskningsinstitutioner. En av deltagarna, en
forskare, menade att enligt hans åsikt är härskartekniker
biologiskt betingade. Han var tydlig med att han var forskare med
biologisk inriktning, vilket då på något sätt skulle rättfärdiga
hans teori.
Mitt svar? Att jag tycker det är
väldigt intressant att vi gärna använder naturen/biologin när det
gynnar vårt beteende eller vår syn på världen. Men det finns
väldigt många beteenden i naturen vi inte vill koppla till våra
mänskliga beteendemönster. Som att äta bajs eller äta sina barn,
döda sin partner efter sex, borra in sitt huvud och suga blod osv.
Beteenden som knappast vi människor vill se som ”naturligt”
mänskliga.
Men när det handlar om just
maktmekanismer förklaras de ofta som ”naturliga”, något som biologin
tvingar oss till. Hur kan det vara att vi gärna
åberopar naturen i vissa sammanhang men inte alls kan tänka oss
göra det i andra? Varför åberopar man så ofta naturen när det
sker förtryck mellan människor? Vad hände med etik och moral?
Feminist - javisst!
För ett antal år sedan jobbade jag i
ett kulturprojekt på Gotland. Massor av fina medarbetare, roliga
möten och självklart ett och annat mindre trevligt möte. Många
diskussioner pågick under projektet och i början var flera
irriterade på mig eftersom jag uttalade, som de uppfattade,
”feministiska åsikter”.
Inte feminist utan humanist...
Om jag fått 5 kronor för varje gång
jag hört frasen ”Jag är inte feminist – jag är humanist”
hade jag varit rik idag. Jag brukade fråga vad skillnaden var och
svaren var ofta i stil med ”men feminister hatar ju män”. När
jag förklarade vad feminism egentligen står för: lika rättigheter,
möjligheter och skyldigheter, oavsett kön, fick jag ofta förvånade
miner som respons.
Tack för inatt
Hur som helst: En dag står jag i
hallen utanför vårt kontor. In kommer en av mina arbetskamrater och
ställer sig framför mig. Han ska betala för något och jag sköter
ekonomin. Precis när han ska överlämna en 50 kronorssedel
passerar ytterligare en kollega. En manlig sådan. Mannen med
50-lappen ger mig då ett snett leende och säger: ”Tack för i
natt, Anna.”
Den passerande kollegan liksom hukar
och försvinner. Hela hans väsen lyser ”Gud, så pinsamt” men
han säger inget. Inte ett ord. Inte heller jag säger något. Jag
tar emot 50-lappen och går. Jag ler inte. Jag är tyst. Störd.
För vad sa han egentligen? Jo:
- Att vi hade haft sex.
- Att jag var en hora.
- Dessutom sade han att jag var en väldigt billig hora.
En humorbefriad bitterfitta?
Det han just utsatte mig för var
sexuella trakasserier. Jag tror inte alls att han var medveten om
just det. I hans värld var han bara ”rolig”. På min bekostnad.
Eller snarare: utifrån det faktum att jag var kvinna. För det
gjorde att han hade rätten att utsätta mig.
I den här arbetsmiljön hade det inte
varit accepterat att skämta på ett liknande sätt utifrån hudfärg,
etnicitet eller funktionsnedsättning. OM det skett hade den
förbipasserade kollegan säkert reagerat verbalt på en gång. Alla
deltagare var humanister gu bevars!
Men när det kommer till kön är det
betydligt mer tillåtet att trakassera och gå över gränser. I
jämlika, jämställda, humanistiska Sverige. Om du som kvinna inte
hackar i dig det, är du en humorbefriad, feministisk bitterfitta.
Tål du inte skämt?
Vad hände sen då? Jag vilade på
hanen. Eller honan. Vid nästa stormöte lyfte jag det som skett för
samtliga projektdeltagare. Reaktionen lät inte vänta på sig. En
kvinna spänner ögonen i 50-lappsmannen och säger: ”SA du så?”
Och vänder sig till den man som hukande smitit undan: ”Och du SA
ingenting?”
50-lappsmannen försökte med den
härskarteknik som är så vanligt när man protesterar mot sexuella
trakasserier, nämligen förlöjligande: ”Tål du inte skämt
eller?”. Mitt svar: ”Skrattade jag? Skrattade X?” (mannen som
passerade).
X replik på sitt undflyende beteende
var: ”Skämtet var så dåligt att det sa mer om personen som sa
det än om dig, Anna.” Varpå jag undrade: ”Men vad hade du sagt
om det var någon som fått utstå skämt utifrån hudfärg? Du hade
reagerat!” Han visste precis som jag att så var det.
En tankeställare
Några personer fick sig en tydlig
tankeställare den dagen. Och jag tackar min lyckliga stjärna att
jag hade ynnesten att jobba i ett sammanhang där förtryckande
beteenden togs på allvar. Där man var villig att se och inte bara
gå på gamla invanda kommunikationssätt. Efter ett år i projektet
minskade humanistförsvarstalen och alltfler såg det jag såg. Dock
inte 50-lappsmannen.
Större hjärna?
Härskartekniker handlar inte om natur
och biologi. Naturargumentet är bara ett sätt att ge sig själv
tillåtelse att förtrycka.
Om vi tittar historiskt finns det
mängder av horribla exempel. På sin tid hävdade forskare att
kvinnor var mindre begåvade då de hade mindre hjärna än män. En
teori som övergavs när man gjorde jämförelser med blåvalens
hjärna och forskarna började relatera hjärnans storlek till
kroppsvikt. Då visade det sig att kvinnor hade något större hjärna
än män. Teorin övergavs helt - man ville ju bevara kvinnors
underordning.
Etik och moral
Med det sagt: naturargument används
bara när man vill försvara sin tes. Blir den omkullkastad letar man
någon annanstans för att hitta det man vill verifiera. Detta
beteende är inte vetenskap. Det är dumheter. Vi är människor! Som
människor är det vår skyldighet att se och anamma det som är
etiskt och moraliskt riktigt. Over and out.