Tack för i natt, Anna!

För någon månad höll jag en utbildningsdag om härskartekniker och konstruktiv kommunikation på en av våra största forskningsinstitutioner. En av deltagarna, en forskare, menade att enligt hans åsikt är härskartekniker biologiskt betingade. Han var tydlig med att han var forskare med biologisk inriktning, vilket då på något sätt skulle rättfärdiga hans teori.

Mitt svar? Att jag tycker det är väldigt intressant att vi gärna använder naturen/biologin när det gynnar vårt beteende eller vår syn på världen. Men det finns väldigt många beteenden i naturen vi inte vill koppla till våra mänskliga beteendemönster. Som att äta bajs eller äta sina barn, döda sin partner efter sex, borra in sitt huvud och suga blod osv. Beteenden som knappast vi människor vill se som ”naturligt” mänskliga.

Men när det handlar om just maktmekanismer förklaras de ofta som ”naturliga”, något som biologin tvingar oss till. Hur kan det vara att vi gärna åberopar naturen i vissa sammanhang men inte alls kan tänka oss göra det i andra? Varför åberopar man så ofta naturen när det sker förtryck mellan människor? Vad hände med etik och moral?

Feminist - javisst!

För ett antal år sedan jobbade jag i ett kulturprojekt på Gotland. Massor av fina medarbetare, roliga möten och självklart ett och annat mindre trevligt möte. Många diskussioner pågick under projektet och i början var flera irriterade på mig eftersom jag uttalade, som de uppfattade, ”feministiska åsikter”.

Inte feminist utan humanist...

Om jag fått 5 kronor för varje gång jag hört frasen ”Jag är inte feminist – jag är humanist” hade jag varit rik idag. Jag brukade fråga vad skillnaden var och svaren var ofta i stil med ”men feminister hatar ju män”. När jag förklarade vad feminism egentligen står för: lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter, oavsett kön, fick jag ofta förvånade miner som respons.

Tack för inatt

Hur som helst: En dag står jag i hallen utanför vårt kontor. In kommer en av mina arbetskamrater och ställer sig framför mig. Han ska betala för något och jag sköter ekonomin. Precis när han ska överlämna en 50 kronorssedel passerar ytterligare en kollega. En manlig sådan. Mannen med 50-lappen ger mig då ett snett leende och säger: ”Tack för i natt, Anna.”

Den passerande kollegan liksom hukar och försvinner. Hela hans väsen lyser ”Gud, så pinsamt” men han säger inget. Inte ett ord. Inte heller jag säger något. Jag tar emot 50-lappen och går. Jag ler inte. Jag är tyst. Störd.

För vad sa han egentligen? Jo:

1. Att vi hade haft sex.
2. Att jag var en hora.
3. Dessutom sade han att jag var en väldigt billig hora.

En humorbefriad bitterfitta?

Det han just utsatte mig för var sexuella trakasserier. Jag tror inte alls att han var medveten om just det. I hans värld var han bara ”rolig”. På min bekostnad. Eller snarare: utifrån det faktum att jag var kvinna. För det gjorde att han hade rätten att utsätta mig.

I den här arbetsmiljön hade det inte varit accepterat att skämta på ett liknande sätt utifrån hudfärg, etnicitet eller funktionsnedsättning. OM det skett hade den förbipasserade kollegan säkert reagerat verbalt på en gång. Alla deltagare var humanister gu bevars!

Men när det kommer till kön är det betydligt mer tillåtet att trakassera och gå över gränser. I jämlika, jämställda, humanistiska Sverige. Om du som kvinna inte hackar i dig det, är du en humorbefriad, feministisk bitterfitta.

Tål du inte skämt?

Vad hände sen då? Jag vilade på hanen. Eller honan. Vid nästa stormöte lyfte jag det som skett för samtliga projektdeltagare. Reaktionen lät inte vänta på sig. En kvinna spänner ögonen i 50-lappsmannen och säger: ”SA du så?” Och vänder sig till den man som hukande smitit undan: ”Och du SA ingenting?”

50-lappsmannen försökte med den härskarteknik som är så vanligt när man protesterar mot sexuella trakasserier, nämligen förlöjligande: ”Tål du inte skämt eller?”. Mitt svar: ”Skrattade jag? Skrattade X?” (mannen som passerade).

X replik på sitt undflyende beteende var: ”Skämtet var så dåligt att det sa mer om personen som sa det än om dig, Anna.” Varpå jag undrade: ”Men vad hade du sagt om det var någon som fått utstå skämt utifrån hudfärg? Du hade reagerat!” Han visste precis som jag att så var det.

En tankeställare

Några personer fick sig en tydlig tankeställare den dagen. Och jag tackar min lyckliga stjärna att jag hade ynnesten att jobba i ett sammanhang där förtryckande beteenden togs på allvar. Där man var villig att se och inte bara gå på gamla invanda kommunikationssätt. Efter ett år i projektet minskade humanistförsvarstalen och alltfler såg det jag såg. Dock inte 50-lappsmannen.

Större hjärna?

Härskartekniker handlar inte om natur och biologi. Naturargumentet är bara ett sätt att ge sig själv tillåtelse att förtrycka.

Om vi tittar historiskt finns det mängder av horribla exempel. På sin tid hävdade forskare att kvinnor var mindre begåvade då de hade mindre hjärna än män. En teori som övergavs när man gjorde jämförelser med blåvalens hjärna och forskarna började relatera hjärnans storlek till kroppsvikt. Då visade det sig att kvinnor hade något större hjärna än män. Teorin övergavs helt - man ville ju bevara kvinnors underordning.

Etik och moral

Med det sagt: naturargument används bara när man vill försvara sin tes. Blir den omkullkastad letar man någon annanstans för att hitta det man vill verifiera. Detta beteende är inte vetenskap. Det är dumheter. Vi är människor! Som människor är det vår skyldighet att se och anamma det som är etiskt och moraliskt riktigt. Over and out.