lördag 8 februari 2014

Att riskera en relation


Funderar över det där med etik och moral. Ganska ofta gör jag det. Ofta blir jag både förskräckt och väldigt förundrad över människors uppfattning om vad man får och inte får göra. Om vad som är rätt och vad som är fel. Om hur ofta logik och medmänsklighet är bortkopplat.

Jag finns på ett antal sajter på nätet. Nu och då får jag förslag av män (och ibland kvinnor) som söker en älskarinna.

Vet partnern?
Jag brukar då fråga om deras partner vet. Svaret blir ofta att deras fasta partner inte har en susning. Ibland kan det komma ett svar i stil med att de har ”tyst överenskommelse”.

Jag brukar då fråga vad en tyst överenskommelse innebär och hur man vet att det är en överenskommelse om man inte pratat om den. Svaren brukar utebli. Alternativt – ”Vi har så lite sex så det borde hon väl fatta.”

Överenskommelse kräver kommunikation
Överenskommelser kräver, som jag ser det, någon slags kommunikation. En tyst överenskommelse betyder konkret att en part vill göra något och har inte lust, ork eller engagemang nog att kolla läget hos sin partner.

MAO är ”tyst överenskommelse” inget annat än kvalificerat ”jag skiter i dig och vad du kan tänkas känna/tycka om saken”. Och uppenbarligen finns det ett antal människor som tycker att det är en rimlig förklaring för att gå in i en hemlig relation.

Öppna relationer
Hur som helst, jag brukar även upplysa om att det finns människor som lever i öppna relationer där man berättar för varandra. Ett sammanhang där samtliga involverade vet om alla relationer och möten.

Relationer där man kan välja om man är bekväm med att det är fler än två involverade. Där det finns uttalade överenskommelser. Relationer som bygger på kommunikation och definitivt på mer ärlighet och äkthet.

Det finns två reaktioner på den här typen av information.

Min partner vill inte
Den ena är: ”åh, så vill jag också ha det. Men det skulle aldrig min partner går med på.”

När jag då frågar om man tagit upp diskussionen, har man aldrig gjort det och man tänker heller aldrig göra det. För det är ingen ”idé”.

Analys: ”Problemet är inte min kommunikation. Det är min partners trångsynthet. Stackars mig!”

Man riskerar alltså hellre den fasta relationen genom en hemlig dito än kommunicerar.

Hemlighållandet är grejen
Den andra och tyvärr allt för vanliga reaktionen är att personen förskräckt svarar ”Men då är det ju inget spännande. Hemlighållandet är ju själva grejen! Jag vill inte att hon ska veta”.

Analys: ”Jag vill kunna ha frihet att njuta andra människor. Jag vill inte ge min fasta partner samma möjligheten. Jag vill inte heller ge min partner möjlighet att välja huruvida han/hon överhuvudtaget vill leva i en relation där det finns fler partners.”

Kontroll
Genom att själv tillåta sig en massa äventyr och inte berätta ger man inte sin partner en chans att få samma utrymme.

Det handlar om att en person ensam sitter på kontrollen och makten.

Makt blandat med...snålhet?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar