Som människor har vi ett behov av lek,
lust och lite spänning. Vad vi upplever som spänning och lek kan
skifta från person till person. För någon är det att titta på
bingo-lotto (med eller utan egen bricka), för andra är det att byta
jobb, hoppa fallskärm, spela datorspel, lajva,utöva sport eller
flirta.
Vad är lek? Och varför förknippas
den med barn och som något ”barnsligt”som vi egentligen kan vara
utan? Lek som lyxartikel typ. Jag tror leken är livsviktig. Och att
det finns en mängd olika sätt att utöva lek.
Leken kan användas för pröva olika
världar. Som barn kanske jag leker: familj, tjuv och polis, kull.
Nedkokat handlar den om olika roller och relationer. Hur förväntas
en tjuv vara? En polis? En pappa? Ett barn? Olika roller, olika
kläder, olika ageranden.
Sedan kommer då tonåren. En tid när
man ofta gör allt för att inte leka av rädsla för att inte tas på
allvar, inte få vuxenstatus. Fast visst innehåller tonårstiden en
massa testande av olika roller? Vilket i sig är lek. En ganska
allvarlig lek för att testa oss fram till vad som ska bli vårt
vuxna jag. Vi prövar och omprövar våra
föreställningar. I bästa fall pågår den processen som ett
ifrågasättande av våra föreställningar livet ut.
Jag vet att sexualiteten spelade en
viktig roll för mig för att bli definierad som vuxen. Idag undrar
jag varför. Jag fick på många sätt ta ett vuxenansvar
som ingen tonåring ska behöva ta beroende på att det fanns
en missbrukare i familjen. Idag kan jag tänka att det var vuxet
nog.
Tonårstiden var i sig en märklig
mellanvärld. Å ena sidan skulle man som tonåring utforska ett
område som man erfarenhetsmässigt hade noll koll på, samtidigt som
man förväntades ”veta” allt. Sex är dessutom omgärdat av en
massa föreställningar. I kvadrat. Och en sak visste vi, där i
slutet av 70-talet att ”sex på riktigt” var penetration. En man
penetrerade en kvinna. Punkt. Tillåt mig en liten gäspning här
*gäsp*
Verkligheten var rätt trist mot alla
kärleksnoveller som jag läste på den tiden. Själv blev jag av med
den s k oskulden (som dessutom inte existerar) i baksätet på en
ford och det var ungefär lika upphetsande som att operera bort
tonsillerna utan bedövning. Men jisses vad jag kände mig vuxen!Så
någon nytta gjorde väl den erfarenheten antar jag.
Det var först många år senare jag
kom på att den första gången jag hade sex inte alls var då, utan
betydligt tidigare. Men eftersom det inte var normativt, penetrerande
sex räknades det inte. Ett försiktigt, trevande, spännande och
sensuellt möte med en jämnårig kvinna fastnade inte i mitt
medvetande som sex. Märkligt. Och
så vanligt. Jag har åren igenom mött många män och kvinnor vars
första sexuella trevande erfarenheten har varit just samkönad. Då
är det ju inte sex! Eller?
Jag tror att sexualiteten ofta( i bästa fall) handlar
om lust att utforska och är en del i processen att bli vuxen.
Sedan kan jag önska att tonårstiden hade lite vidare perspektiv på
relationer och sexualitet. Då hade jag kanske hoppat fordscenariet
och gjort något mer kuligt.
Kontenta: lek är viktigare och
allvarligare än man kan tro. Det kan handla om att ta reda på vem
vi är och vem vill och kan vi vara. Här spelar våra normer och
förställningar roll. Våga bråka med det ”självklara”!
För övrigt finns det lekforum som jag
fullständigt älskar. Upplevelsefester som Wisbymaskeraden. Ett
ställe där traditionella normer bryts och leken tar fart, bland unga som gamla. Vad sägs
om ”magi” som norm? Vilken roll och vilka relationer vill du
skapa i magins värld? Trollstav, drake eller blixt?
Jag tror jag vill vara farlig. För det
verkar roligare än att vara snäll. I alla fall för en kväll.
Ps: Bilden är gjord av Åsa Ardin Kedja. Gudinnebenådad konstnärinna på ön. ds