Det hela började min andra dag i Las
Palmas. Jag och mitt sällskap sitter ute och har just avnjutit 2
rätter av den 3 rätters lunch vi beställt. Jag har stora bryderier
kring vad jag ska välja till dessert. Det finns glass,
chokladmuffins och ”tarta”, dvs tårta.
Jag älskar en god dessert. Men tycker
det är en väsentlig skillnad mellan ett ypperligt bakverk och en
endast sockerstinn produkt. Och jag vill ha det ypperliga! Så jag
funderar, vänder, vrider, pratar med mitt sällskap om detta viktiga
beslut. Jag har nästan bestämt mig för att ta det säkra för det
osäkra. Dvs ta den där chokladmuffinsen trots att mitt begär säger
”TÅRTA”.
Snett bredvid mig sitter ett par.
Precis innan servitören hinner komma fram till vårt bord för att
ta upp vår beställning på dessert ser jag att paret tagit in
varsin bit av denna ”tarta”. Jag inser att nu har jag chansen.
Att få veta vad jag ska beställa. Fokus är vad som gäller!
Jag släpper inte kvinnan med blicken
när hon stoppar den första skeden tårta i munnen. Jag väntar,
flera millisekunder, håller andan. När hon njutningsfullt blundar
och säger mmmm, vågar jag andas igen.
Det är då hon öppnar ögonen och
möter min blick. Först blir hon lite generad. Jag ler glatt och
gör frågande tummen upp. Hon svarar med att forma tum- och
pekfingret till ett ”o” och sedan utbrister hon ”Excelente”!
Jag beställer min tarta och den är
precis så fantastisk kvinnans reaktion visat. Choklad med ett uns
bitterhet(kaffe eller sprit) möter mjuk grädde och karamell.
Totalt underbart! Jag sjunker in i njutningen.
En stund senare passerar paret mig med
en kartong. Kvinnan vinkar glatt åt mig och pekar på kartongen. Jag
förstår att den här tårtan är för fantastisk för att lämna
därhän. Hon frågar på spanska om jag tyckte om den. Jag svarar på
engelska ”You made my day! This was absolute faboulus!” Hon ler
och går.
Fyra dagar senare, stegar vi in i en
bokbutik. Här ska det köpas spanskt lexikon! Mitt sällskap
förklarar för kvinnan i butiken vad för slags lexikon han vill ha.
Kvinnan lyssnar inte. Hon stirrar på mig. Och utbrister: La Senora
con la tarta! Mitt sällskap säger förrvirrat ”No, no”. Men
kvinnan och jag utropar ”Si,Yes,Si”!
Vi börjar prata; om Las Palmas, vad
det finns att uppleva, vart vi kommer ifrån, ja allt. Det visar sig
att hon är tyska (trots sitt sydeuropeiska utseende) och hon säger
efter en stunds intensivt prat – Vi ses igen! Och ja. Jag tror vi
gör det.
Möten kan ske på allehanda ställen.
Som över en fantastisk tårta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar