söndag 18 november 2012

Förlamande känslor & halsgrodor


Har du någonsin varit med om att känslor fullständig förlamat dig? Eller känsla av att du rör dig i sirap? Allt går i slowmotion.

Själv är jag logisk, en känslomänniska (litar på mina känslor) och väldigt rationell. Vilket betyder att jag är väldigt bra på att vara cool i mycket stressade situationer.

Ofta tycker jag att det värsta, de där förlamande känslorna, kommer senare. I det akuta handlar man snabbt och rationellt. Men sedan - när det akuta stillats och det där andra måste tas i, då tar allt tvärstopp. Det kan handla om rent praktiska saker som helst plötsligt blir väldigt känslomässigt jobbiga. Det kan handla om telefonkontakter, möten och samtal. Om sånt som ”måste” göras/tas i. Och helt plötsligt går allt i ultrarapid!

När jag är mitt i saker jag upplever jobbiga - det kan handla om allt från privata bekymmer till säljsamtal, kan jag få den där förlamande sirapskänslan. Som är just – en känsla. Men djäklar vad den påverkar min kropp och mitt agerande!

En klok kvinna sa en gång: Svälj den största grodan först! Det vill säga: gör det jobbigaste först. Det är ofta en bra taktik. Jag är bra på att greppa den där enorma grodan (eller kanske det ibland rent av är en padda) och svälja den. Vips åker resten av grodorna med i bara farten.

Och ibland. Sitter grodeländet kvar i halsen. Du sväljer och sväljer och den försvinner inte. Vissa grodor är mer hårdsmälta än andra....

Det är då man behöver mentala strepsils. Alternativt en hagelbössa mot halsgrodor. Ofta kommer strepsils/hagelbössorna i form av människor som ger dig ny input och/eller styrker dig på olika sätt.

I goda relationer turas vi om att vara mentala strepsils, bollplank eller påhejare.

Precis som negativa känslor påverkar oss kroppsligt, gör positiva känslor det också. Hur lätt känns inte kroppen efter ett gott skratt och hur varmt känns inte hjärtat när du delar nära upplevelser med någon du tycker om?

Vi kan också få kroppen att känna glädje genom att göra. Genom rörelse; att promenera i skogen, dansa till musik vi tycker om eller genom att måla en tavla. Jag vet hur skönt det känns när stegen bara flyter under ett aerobicpass och munnen bara ler. Och ler. Och ler.
Energin fylls på. Tankar kroppen.

Kroppen och själen med alla sina känslor är sammanlänkade. (Sorry René Descartes – din teori med åtskiljande av kropp och själ funkar inte) Lite natur, grodstrepsils (bra vänner/människor) och en och annan dans är nog de bästa botemedlen när det kommer till förlamande känslor.

Och champagne förstås.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar